Längtar efter något som kan rädda mig
Jag vet inte hur jag ska hantera det jag känner.
Just nu dövar jag allt, med att göra saker hela tiden. Stannar jag upp så dör jag inombords.
Jag vet att jag måste ta tag i det, men jag vet inte om jag orkar.
Jag vet inte om du ville dö eller om det var ett misstag. Om du visste vad du gjorde eller om det råkade bli för mycket.
Jag vet inte om jag orkar leva ett helt liv då jag måste ta mig till kyrkogården för att hälsa på dig. Att stå vid en gravsten och försöka prata, utan att känna mig som en idiot.
Jag försöker leva normalt, men det är som det stakar sig fram. Två steg fram, ett tillbaka. Tre steg tillbaka, ett fram.
Jag känner hur hjärtat slår snabbare och hör pulsen. Jag vet inte vad jag ska göra för att inte alltid behöva höra livet inne i min kropp.
Jag vill inte att det ska ta slut, men det behöver inte håna mig hela tiden. Livet som exploderar i alla människor och mig själv, jag vill inte höra det hela tiden.
