Jag var nära, jag var där
Å fyfan vad det sliter i det inre. Det känns verkligen som att någon drar sönder lungor, hjärta, mage. Det är aldrig lugnt där inne nu.
Ett år sedan vi senast pratade. 24e hörde jag din röst.
25e svarade du inte längre.
Det var en normal dag på jobbet. Jag var glad. Sov när jag kom hem. Beställde en jacka. Körde sen ut till Ekerö med mamma.
Mamma kom ut ur huset, det har hänt något, han är död. Fullständig panik och det stämmer inte.
Ambulansen som kommer efter vad som känns som en evighet.
Vart ska du? Jag vet inte.
Sätter mig i bilen. Lyssnar på radio utan att lyssna.
Mormor och Rune kommer. Kramar mig. Paniken kommer ut.
Jag skriker, gråter, skakar, kan inte andas.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Jag vill hem.
Åker till Evve och lämnar Hugo. Kramar henne. Det kan inte vara på riktigt.
Kommer hem. Vill inte gråta.
Jonas säger att det är okej, men hur fan kan det vara okej.
Minns inte att jag somnar. Vaknar tidigt. Sitter i soffan.
Kan inte klä på mig. Kan inte äta. Åker till landet.
Sista gången jag varit där. Vill inte vara där.
Är arg. Är ledsen. Är trött. Vill springa och aldrig stanna. Orkar inte röra mig.
