When she gets there she knows
Sex månader, ett halvt år. Saknaden skär i mig. Jag är arg, ledsen och trött mest hela tiden.
Känner mig mest bara trött på det mesta och orken att anstränga sig är nästintill borta.
Det är så konstigt, så här har jag aldrig känt mig. Jag tänker tillbaka på det senaste halvåret och inser att stora delar av det är blankt. Minns så lite som hänt och vad jag gjort.
Jag saknar Max, lika mycket idag som för sex månader sedan.
Hur jag klarat mig hit kommer jag aldrig veta. Hur jag ska klara mig vidare är oklart.
