Suddenly I’m not half the man I used to be
Idag kändes det helt plötsligt som att hjärtat brast. Det gick sönder där inne i bröstet, 6 månader och två dagar.
Den värsta dagen i livet, helvete vad ont det gör.
Det är som tjockt och tungt i bröstet, armarna vill inte. Hur har ett halvår gått, kan inte komma ihåg att det varit höst.
Vill sova, vill inte upp imorgon. Inte mer denna vecka, nästa vecka. Det gör så ont, slutar det aldrig.
Jag vet inte hur det här ska fixas, Max är borta. Finns inte här för att laga hjärtat med kloka ord, varma kramar och ovillkorlig kärlek. Han finns aldrig mer och jag vet inte hur det är meningen att man ska leva då, hur jag levt nu.
Jag är arg, trött och vill inte ha så jävla ont. Jag vill allt och ingenting samtidigt.
