Sometimes all of our thoughts are misgiven
Bottenlöst mörker. Ont överallt, inombords. En känsla av att inte längre vara hel. Aldrig mer vara hel. Att livet inte kommer vara detsamma, för att min trygghet ryckts ifrån mig.
Snart ett halvår sedan han försvann för alltid och allt förändras, förutom smärtan och saknaden.
Jag får träffa honom i drömmarna, men det blir bara jobbigare när jag vaknar igen. För då slår det mig på nytt att han inte finns.
Jag är arg. Jag vill inte vara hemma, för mamma är lika ledsen, men ingen pratar. Jag duschar för att vara själv och känna värme. Jag lyssnar på andras problem och önskar att det gick att byta liv, för en dag.
Max är borta och jag känner bara mörker.
