Du vet att jag har svårt att andas
Det känns som klumpen i bröstet väger 10 kilo. Och som att den bara växer för varje dag. Jag blir tröttare och mer apatisk. Det är tungt och jag tror jag blir så trött av att bära på det hela tiden.
Men hur ska man annars göra?
Idag gick jag hem från jobbet efter 6h, för att ångesten inte släppte. Jobbade det sista hemma och sov sen. Jag är utmattad.
Sen till stallet, skjuta bort tankar och känslor. Men det ligger ändå där bak och gror.
Försöka att samtidigt som det är tungt att andas trösta andra.
Försöka orka med att hjälpa andra, för det är inte bara för mig livet kan va jobbigt.
Jag säger inte ens till mamma när hon frågar, att jag gick hem för ångesten. Bara att jag var trött. Som vanligt skjuter jag bort mina känslor. Stänger inne dom.
Tror att om jag släpper på locket till allt det där som ligger och bubblar under ytan skulle det explodera. Jag skulle inte kunna röra på mig.
Satan va ont det gör, hela tiden.
Hjärtan, får mig alltid att känna mig bättre
