Hela världen är så underbar, om man är korkad, tom och glad
Det är så konstigt. Tänkte på julen och vad jag åt förra året. Allt jag kom på var från året innan dess då Max var med vid bordet.
Att det inte är ett år sen vi spenderade julafton tillsammans, utan två.
Helst vill jag inte fira alls, men det går inte då min familj vill ses. Helst vill jag ligga i sängen hela dagen och spendera den som vilken annan dag som helst.
Med Max var den jobbig men vi hade varandra. Utan honom är den olidlig. Kommer bara jämföra med alla andra gånger vi suttit i soffan och öppnat nötter och ätit alladin.
Det är bara konstigt, det är så tomt.
Han skulle vara 29 år och leva ett fint liv.
Jag är 23 år och går sönder varje dag.
