Jag hatar att tiden går för fort, men jag älskar fart
Varje dag som inte var igår, är en dag närmare dagen då det var ett år sedan mitt liv gick sönder.
Jag vill inte gå och lägga mig, för det innebär att det är närmare till den dagen som markerar att ett år har gått.
10/9. Det var sist vi sågs. Vi firade din födelsedag, 28 hade du fyllt på torsdagen. Du fick en pike av mig, den har jag nu här hemma. I samma skåp har jag den present jag fick av dig på min födelsedag.
20/9 pratade vi senast. Eller vi smsade. Om grovsopor och hemsidedomäner. Allt va så fantastiskt jävla vanligt och nu gråter jag av att tänka på det? Av att läsa det? Av att jag aldrig kommer ha det så fantastiskt jävla vanligt igen. Att det är så jävla
fel allting. Allting.
Av att jag inte vågar säga till min chef att jag vill ta ledigt på grund av att det är min döde brors födelsedag och dödsdag. Av att jag går sönder.
Att det alltid ska va tomt. Att det aldrig mer kommer vara samma antal tallrikar vid bordet, för du är borta. Att jag inte kan åka till din grav på min födelsedag. Att jag inte vill att tiden ska gå. Jag vill stanna för det är närmare när du fanns än
vad gårdagen var.
