Vi är skuggor, skuggor i gränden
Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Orden har tagit slut och huvudet fylls av tankar. Tankar på den måndagskvällen i slutet av september. Tankar på den dagen jag såg min döda bror. Tankar på att landet förevigt är förändrat.
Jag tänker på att jag är rädd för att förlora fler människor i mitt liv. Jag tänker på att jag är rädd för att ramla nu när det är halt och spräcka skallen. Jag tänker på att jag borde jobba mer. Jag tänker på att alla fel jag gör får mig att känna mig
värdelös. Jag tänker på vad jag hade kunnat göra annorlunda för att Max fortfarande skulle vara i livet. Jag tänker på hur mycket jag saknar min stora trygghet i livet.
Jag tänker på att jag känner mig som en börda för folk omkring mig. Jag tänker på att jag borde försöka vara gladare. Jag tänker på att jag inte borde sitta hemma dagarna i ända. Jag tänker på hur jävla orättvist livet är. Jag tänker på att det är så
mycket jag borde göra, som jag inte orkar med.
