Dummii - Lovehs blogg

I belive in yesterday

Publicerad 2017-11-09 18:45:58 i

Hej Max, 
Det är tomt utan dig här. Det finns så mycket jag skulle vilja prata med dig om.

Till exempel allt som händer på jobbet och förändringarna där, råd om vad jag ska göra och hur jag ska tänka. Eller problemen med försäkringskassan, hur det blir fel både från läkare och hr avdelningen. Mina nya Harry Potter böcker, alla är på engelska och superfina. Nu behöver jag inte läsa dom på svenska när jag vill läsa om, som vi diskuterade senast vi sågs. 
Hur mormor och mamma mår, det är svårt att inte ha dig nära nu och hjälpa till. Du sa till mormor att du skulle ta hand om henne, vi behöver dig nu här. Du skulle ju inte tas ifrån oss nu. 

Det är så mycket runt om mig som påminner mig om dig, det är färgen i mitt rum, det är lampan inne hos mamma, det är lekparken utanför fönstret, det är vägen till stallet, det är söder Mälarstrand, det är min ridhjälm, det är min sovtröja, det är vårt landställe, det är allt. Du finns överallt och det är så himla svårt att inte sakna dig hela tiden. Speciellt då jag vet att jag hade skrivit till dig nu, om det hade varit på något annat sätt. 
Jag har kvar dina nummer i min telefon, både ditt jobbnummer och ditt privata. Jag kan inte ta bort dom, även om dom kanske går till någon annan person nu.
Jag ser bilder av dig varje dag, det både tröstar mig och skadar mig samtidigt. Skadar för att jag saknar dig så mycket, tröstar för att jag saknar dig så himla mycket.

Jag hade ju planerat, sen jag var i alla fall 15, att när jag gifter mig ska du följa mig till altaret. Vem annars, om inte du, skulle hålla i mig och stötta mig på livets största dag. Hur ska jag göra nu?
Din begravning var fin, jag tror att du hade tyckt det med. Det bjöds på schwarzwaldtårta, som du alltid ville ha på din födelsedag, men det var så svårt att få tag på. Jag och Jonas hade också bakat en cheesecake, som du gillade så mycket.

Hur ska vi kunna fira jul? Det har aldrig varit något vi gillat i denna familjen, utan dig kommer det bli outhärdligt. 

I 22 år gjorde du allt för att underlätta mitt liv så mycket som möjligt och skydda mig som en storebror gör. Det är så ensamt utan dig nu. Jag saknar och älskar dig något enormt, Max. Mitt hjärta brister varje gång jag tänker på dig och det är svårt att andas utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Loveh

Hejhej, här beskrivs mitt fabulösa liv, mitt häst liv, mitt även lite mindre fabulösa liv och allt annat som är fruktansvärt ointressant och dumförklarande men det är jag och min lilla blogg.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela