Du känner nästan ingenting, för det bränner lite längre in
Det är svårt nu. Första advent har varit och julen närmar sig med stormsteg. Utan Max blir det och det känns nästan outhärdligt. Jag vill ha så lite som möjligt med julen att göra. Jag vill inte.
Nu ligger mormor inne på sjukhus. Hjärtflimmer och hjärtsvikt. Det är så konstigt det här. Varför ska det hända? Varför nu? Varför kan vi inte få vara friska och fokusera på att läka som familj.
Vår lilla familj, på fem, som nu är fyra. Kan inte det få räcka? Varför ska vi prövas igen? Jag orkar inte med det här.
Jag är tom på känslor just nu. Jag vill inte vara med längre, vill sova bort denna vinter och vakna när det är lite lättare. Jag vill att det gör mindre ont, för jag orkar inte nu.
Ingenting är som det ska va. Livet går på autopilot och jag försöker bara hänga med.
