This too shall pass
Känner mig tom och uppgiven. Hela min lilla familj är en riskgrupp. Mormor ska in på provtagning och även hennes man.
Livet har liksom stannat upp trots att det pågår.
Det är så konstigt alltihopa.
Jag förbereder mig på allt det värsta, men samtidigt är det så svårt.
Jag vill göra saker nu, men bör sitta hemma.
Jag vill inte bara sitta här men har samtidigt ingen ork.
Min relation till mig själv är tveksam just nu.
Vad ska jag göra och hur ska jag bete mig.
