När taxametern slagits på, försvinner allt i regnet utan spår
Vad gör man när ens liv slås sönder, bryts ner och får en att ifrågasätta allt?
När du inte vill prata om saker som du annars skulle ha pratat med honom om?
När det känns meningslöst, tomt och utan glädje?
När du fortfarande sitter på sängkanten och gråter, för att det gör för ont?
När du inte vet vad du ska göra, för att du inte kan prioritera, välja rätt eller hantera livet?
När du är vilse, rädd och har panik?
När den personen som alltid kunde trösta inte längre finns, vad fan gör man då?
När man bara vill träffa honom igen, se honom, höra honom skratta, känna hans hand långsamt klappande på din, höra hans andning när han somnat och känna sig trygg för att din storebror är där. Han är där och han vaktar.
Ett syskon lovar man för alltid, men det blev bara 22 år. 22 alldeles för korta år. 22 år som alltid kommer vara långt bort. Och en saknad som aldrig lämnar, eller släpper det järnhårda greppet om hjärtat.
