Her soul slides away
Jag försöker att inte tänka på det. Sen ser jag ett vitt hårstrå från Laban, en bild, ett datum och jag tänker bara på det.
25e. Kommer varje månad påminna mig om hur jag förlorade min bror och min katt.
Min jacka kommer alltid påminna mig om dagen som förändrade mitt liv. Mina skor. Jackan och tjocktröjan. Hans tjocktröja, som luktade som han fortfarande. Men han fanns ju inte längre.
Det slet i hjärtat, på ett sätt jag inte visste att det kunde göra ont. Det är som ett hål, som suger in all glädje i världen och dödar den. Det är så mörkt där, när allt annat i världen känns som det ler.
Jag försöker fylla min tid med diskussioner, saker som jag kan försöka engegera mig i en liten stund, men fan så svårt det är. Det är inte helhjärtat, det är inte något jag bryr mig om för alla får tycka som dom vill. Oavsett. Och jag orkar inte.
