Your mind is playing tricks on you my dear
Idag var jag utanför landet. Min fristad som för alltid kommer förknippas med den mörka höstkvällen som förändrade och stannade mitt liv, för alltid.
Ett ställe jag tidigare förknippade med bad, sol, värme och kärlek.
Nu är det bara mörkt, kallt och sorg det förknippas med.
Inget av det varma, roliga och härliga finns kvar. Det är bara mörkt. Det är som att all färg, allt ljus försvunnit från den platsen.
Det var inte bara mitt liv som gick sönder den septemberkvällen, utan även min plats för läkande.
Mitt liv som den jag varit i 22 år tog slut den kvällen. Efter den 25e september spelade inget någon roll längre. Det spelar ingen roll. För jag får aldrig tillbaka min bror. Det brister i hjärtat varje gång någon nämner honom, varje gång någon skriver
hans namn, varje bild jag ser så brister jag.
