Viljan finns där att försöka ändå
Det har vart en jobbig dag. Jag gick in på toa några gånger och grät.
Jag har vart på väg att bryta ihop hela dagen. Jag har inte velat vara med idag, bara åka hem och lägga mig.
Jag blir mer att hantera för mina kollegor. Jag gillar inte att de ska se mig så. Jag blir därför totala motsatsen mot vad jag egentligen är. Jag blir annorlunda och krävande att försöka umgås med. Jag vill inte vara sån.
Det suger. Att sakna någon med hela kroppen hela tiden och sen låtsas som att det inte känns.
Att ha så ont för att det saknas en bit och ta åt sig av allt de säger. Låtsas som att det inte spelar någon roll.
Får jag sova nu, glömma denna dagen?
