Dummii - Lovehs blogg

Hej.

Vm hälsar jag egentligen på när jag inleder mina inlägg med hej? det är ju inte direkt så att jag skriver för någon annan än mig själv egentligen, men änd. Det känns trevligt, som att hälsa mig själv välkommen till mina tankar. 

Mn utöver mina funderingar kring min hälsningsfras i bloggen så har jag inte så mycket att berätta om. Jag tittade idag på en youtube video där en tjej skulle berätta en historia. Hon berättade historian och det var intressant att lyssna på och kul när det inte bara är liksom hisotrier om kroppskomplex, operationer, skador, psykiska sjukdomar eller annat tungt, utan bara en historia om hur hon och hennes kompis krockade med en moppe och hur underligt de reagerade på den händelsen. De började skratta, hennes kompis ba drog och hon trodde att hon behövde amputera benet. 

 

Om jag skulle berätta någon historia? Det första som kommer upp är första gången jag fick en panikattack, det andra som kommer upp är om hur min long lost bror helt plötsligt kontaktade mig när jag gick i nian, sen är det bara tomt. Jag kan inte berätta en längre historia som är intressant och som är rolig. Jag kan inte komma på något. 

 

Samma gäller om jag vill skriva något kul. Det enda inlägget här på blogen som jag gillar är mitt inlägg om funderingar. För funderingar är något jag har ofta. Typ hur skaffar man nya vänner? Nu har jag ju börjat på nytt jobb och jagg är rädd för att jag ska framstå som dryg och lite nonchalant. Vilket jag inte tycker att jag är. Men jag kanske är det? Vissa grejer jag säger förvånas jag över själv. Förstår liksom inte varför det låter så nonchalant och cyniskt när det inte är så jag menar det. 

Samma sak när jag blir full. Varför blir jag cynisk och nästan lite otrevlig mot nya personer då?

Blir jag ens detta som jag tror eller är det något som jag bara inbillar mig? ågot som jag inte kommer kunna svara på själv, och inte heller skulle kunna tåla att höra någon annan bekräfta. Skulle nog bara bryta ihop och lägga mig i en hög och gråta. 

 

Och vad säger det om mig då? Är jag kanske lite instabil som inte ens kan ta att någon berättar för mig hur jag är?

 

Detta är något som jag i alla fall aktivt jobbar på att förändra hos mig själv, oavsett om någon annan ser det eller inte. Jag trivs inte med att ifrågasätta mig själv efter att jag öppnat munnen och önska att jag kanske inte hade sagt det jag precis sa, eller att jag kanske skulle sagt det i ett annat tonläge. Det kanske bara är jag som överanalyserar, eller så kanske det är något som många andra också tänkt på. Men det är inget jag önskar höra från någon om så är fallet. För då skulle jag antagligen bara bli ledsen på den som säger något och kansk inte vistas bland folk på en längre period. 

 

Och med det så säger jag adios friends. (fortfarande, samma sak som med inledningen, vem säger jag ens hej då till????)